Det finns en vardag här med. Vi måste också handla på varuhus och tanka bilen, köpa hushållsartiklar på Ikea och deklarera. Men vilken skillnad det gör, den lilla hälsningen med handen när man stannar för att låta en fotgängare gå över gatan, de små ordväxlingar man har med personer man möter i bokhandeln, hos cykelreparatören eller på kafét som verkar gilla vad de gör och hur de lever. Att kunna gå till torget och ha tjugo minuter till stallet. Att bo på ett ställe där en katolsk officerare bor granne med en hippie. Och att ha all denna skönhet omkring sig. Underbart är kort, sägs det. För mig är det också smått. En stad I mänsklig storlek, som kanske inte har allt – men mycket av det bästa.
C’est si bon…